Meny
Skriven av Gustaf Carlqvist, 1920
Funnet bland samlade papper tillhörande framlidne Sven Olof Hedmark.
(Handskrivna anteckningar i marginalerna har tagits med men markerats inom parantes och i grå färg)
Publicerat 13 april 2020.
Den lilla byn i vinternatten drömmer
tyst under himlavalvets stjärneljus
kung Bore köldvågen kring fjällen tömmer
det knäppert uti timrat boningshus
I månens silver norrskensflammor spraka
högt över byn tycks fjäll i bruddräkt vaka.
Det morgon blir, från ladugårdar stiger
snart rök ur skorstenar mot vinterskyn,
det sällan är som fjällets stormsus tider
och djupa drivor tornas upp i byn.
I båsen lugnt små feta fjällkor spisa
och riklig mjölktribut de ofta visa.
Där ser man kullig Guldros, född vid fjället,
av gammal hornlös ras från hedentid,
det finns ej kossa som har horn vid tjället
ej ens i hela byn; i bås bredvid
i lilla ladugården fåren, geten
ha stamfäder från fjällens fäbodbeten.
Uti högsommartid blir fjällbyn öde,
då flytta alla hän till fäbodvall,
så har det varit från fädren döde,
nu utryms ladugård och hus och ställ;
man drar till sätern längre inåt fjällen
då solen lyser varm från hilmapällan.
Där blir det slåtter uppå myrens ängar
det redes tätmjölk och det kärnas smör
här fjällbybarnen äro ungfrur, drängar
och skällklockans klang i fjäll man hör.
Men ack så korta äro sommarns dagar
med blom och grönt i fäbodvallens hagar.
Det lilla korn som sås blir sällan moget
som gyllne skörd det knappast glänsa får,
ty frostens höstnatt följer snabbt och troget
uppå den korta sommar som här rår;
till grönfoder förvandlas åkerns gröda,
och hoppet om en skörd det tycks förblöda.
Dock ännu grönt potatislandet lyser
och ofta ger den äring ganska god
ty den kan hinna bärgas förrn det fryser
och redan tidigt uti blom den stod,
sju, åtta hundra meter över haven
för flesta utsäden blir gärna graven.
Då vinterns bojor uti fjällen brista
det blir ett ljudligt liv med muntert sorl
av tusen bäckar, ingen vill den sista
förbli att rusa fram i skum och porl,
då är det svårt att ifrån fjällbyn draga,
ej går nu ystert lopp på skidor draga.
Till kyrkbyn ner i bygden milen flera
är stundom svårt att ifrån fjällbyn nå
där skall man köa mjöl och mycket mera
hos handelsman finns nstan allt att få
det är ej lätt bland myr och skog att föra
men fjällbyns folk från forntid så fått göra.
I sång och sägen leva fjällbyns minnen,
de sträcka sig långt hön i svunnen tid
förnöjsamhet bor uti allas sinnen,
det läses i de ungas blick så blid,
de känna föga om den stora världen,
om livet där med nöjena och flärden.
Till kyrkbyn komma de, få kyrkan skåda
först kanske då de lär sig "läsa fram"
och låta de vetgirigheten råda
de lämna litet fjällens grån kam
och ta en tur långt bort till jämtlandsstaden
om vilkens under de ha läst i bladen.
Med lappskor, fällar och med renskinnspälsar
med uppvärmd kammare, så pyntad rar,
med getost, smör och mjölk dig fjällbon hälsar
du främling, om du äventyret tar
och drager upp dit fjällens stormvind tjuter
samt av naturen närmast Kölen njuter.
Tvåvånings boningshus än grå än röda
omkring ett halvtjog spridda här och där,
små lador för det hö och för den gröda
som myr och äng och åkertegar bär
och ladugårdarne med alla djuren-
så ter sin byn här uti fjällnaturen.
Om förste man i Serfsjön går en sägen
att det en räst, som hette Mört just var
han fått sitt avsked, flyttat långa vägen
och skulden därtill rusbegäret bar.
Han byggde sig ett tjäll ivid Serfsjöns vatten
där det är trolskt i ljusa sommarnatten.
I flydda tider hörde denna nejden
till norska riket bortom fjällens rygg,
mot påvedömet var ej börjad fejden
då biskop liksom munk satt ännu trygg
och Härjedalen liksom Jämtland voro
två norska landskap dit ej många foro.
Nu är det annan tid: snart Härjedalen
skall få sin första stad med Sveg som namn
då pusta bantåg "steg i framtidsbalen"
med frakt av Härjedalens guld i hamn
som mer och mer gör skogens bolag rika
Men fjällbyns folk förblivna fädren lika.
Servsjön i januari 1920
Gustaf Carlqvist
Dikten iförd i "Tidsfördrif" den 20 maj 1920
(Bakgrund t. dikten? Vad gjorde denne Carlqvist i Särvsjön?)