Hällmålningarna

Historier funna bland samlade papper tillhörande framlidne Sven Olof Hedmark. Publicerad med tillåtelse av Sven Olofs dotter Maj. Publicerat 11 april 2020.

 

På en södervänd brant av Grannberget, ett par kilometer från byn, finns en hällmålning som upptäcktes i slutet av 1920-talet. Den är betydligt mindre än den vid Flatruet och innehåller en djurfigur och några linjer som kan vara rester av ytterligare figurer.

Färgämnet är rödockra och som bindemedel har man troligen använt fett.

I båda fallen handlar det om hällmålningar, inte ristningar som uppges i nedanstående intervju.


- - -


Utdrag ut intervju i ÖP 1972 med Rebecka Hedmark f 1881, som var den som hittade hällmålningen:

PIGG KÄRNGUMMA I SÄRVSJÖN FANN OKÄND HÄLLRISTNING


Det var Rebecka som för en del år sedan hittade de urgamla hällristningarna uppe på berget nordöst om byn. Hon var ute tillsammans med en flicka för att plocka bär, då mossan på ett ganska brant ställe gled undan då man trampade på den, och blottlade några streck i rött.

Rebecka och jäntungen rev undan mer mossa och fann en hel hällristning. När de kom hem och talade om detta, blev de utskrattade. Ingen trodde på dem. Men en av männen i byn började grunna på saken och gjorde en tripp upp till platsen, där han på ort och ställe kunde konstatera sanningshalten i bärplockorskornas påstående. Vid en senare tidpunkt kom det dit specialister på sådana där saker och de kunde konstatera att ristningarna var tusentals år äldre än de, som finns å Flatruet någon mil nordväst om Särvsjön. ”Rebeckas” hällristningar är än idag ganska okända t.o.m. för folk i grannbyarna. Det har aldrig gjorts något väsen av dem medan däremot Flatruets ristningar är mycket omskrivna.

 

Anm.: ”Jäntungen” var Rebeckas dotter Brita.